Prestationsångest - Söndagstankar

Kavaj HÄR // Topp HÄR // Shorts HÄR // Skor HÄR

Det här med prestationsångest. Hela mitt liv har jag lidit utav det. Högpresterande, ambitiös, driven, målmedveten, osäker tjej. Slog man upp ordet Prestationsprinsessa i en ordbok så hade det lika gärna kunnat vara en bild på mig där. Men så hände något. Jag började bli säkrare och säkrare i mig själv. Jag är fortfarande oerhört driven, ambitiös och målmedveten, men någonstans har jag insett att ibland är good, good enough. Man måste faktiskt inte vara bäst hela tiden, och ska man kunna vara bäst på det man vill vara bäst på, ja då måste man prioritera.

Men det betyder inte att jag inte fortfarande har prestationsångest. Tvärtom är den fortfarande grov, men kan nog beskrivas som mer fokuserad än allmän. Och något jag verkligen har total ångest kring är sociala medier.

Det var under den här tiden förra året min blogg verkligen tog fart. Klipp till i höstas när jag hade nästan 10 gånger så många läsare som idag. För det är just det som är saken - jag har tappat så oerhört många läsare. Vad gör jag annorlunda? Vad gör jag fel? Är det ens värt att fortsätta? <-- tankar som konstant snurrar i mitt huvud.


"Du ska bara blogga för din egna skull. Strunta i statistik och strunta i andra". I call bullshit! För vet ni vad?
1. Med tanke på hur mycket tid jag faktiskt lägger ned på det här (vi snackar fortfarande runt 4 timmar om dagen...) så behöver prestationsprinsessan i mig se resultat. Och att dra ned och göra det halvdant skulle aldrig gå. All in or nothing.
och, 2. Jag tror helt ärligt att det inte finns någon därute som inte bryr sig om siffrorna.

Och om vi sen flyttar fokus lite, från bloggen till instagram. Bloggen kan jag ändå köpa att jag har tappat lite på (många som följde mig har själva slutat blogga, jag har slutat kommentera ala kommenterar du, så kommenterar jag-style osv), men Instagram?? En algoritm jag inte kan förstå mig på. Dagar jag inte gör något kan jag få 50 nya följare för att sen nästa dag ha en bild som bara når 400 utav mina 3000 följare. Kan någon snälla förklara hur det går ihop??

Okej, vi vet allihopa att jag inte kommer sluta blogga, att jag inte kommer sluta med insta eller att jag kommer sluta älska det jag gör (även om jag svär högt över mig själv när skrivkrampen slår till). Så fokus blir istället att försöka behandla och minska pressen jag sätter på mig själv - och det gäller nog överlag. Hur gör man det? Jo, inse att sometimes good, is good enough.

Som jag skrev i början utav inlägget så måste vi inte vara bäst hela tiden. Det är faktiskt rent ut sagt omöjligt att vara det. Självklart ska man fortfarande ha mål, vara driven och kämpa mot det man drömmer om. Men att ha en bild utav att vi inte kan vara något annat än en del utav toppen är ohållbart. Man måste faktiskt inte alltid ha bästa betyget, utan ibland är E minst lika bra. Man måste faktiskt inte alltid jobba 100-110%, utan ibland är 75% minst lika bra. Man måste faktiskt inte alltid vara bäst. Sometimes good, is good enough.

Gillar

Kommentarer

carroat
carroat,
Jag känner så igen mig i det du skriver, men jag är glad precis som du att man lärt sig med åren att man inte måste vara bäst! 😍
nouw.com/carroat
Lillystromqvist
Lillystromqvist,
Jag tror som du så fint skriver alla kan känna igen oss i det du skriver vännen - ack så grym du är på att få ner det du tänker i ord! <3 Och som du säger Good is enough! <3
nouw.com/lillystromqvist
Skriv kommentar...
IP: 82.99.3.229