Helt ärligt

Det där med existentiell kris. Jag tror inte att den har hälsat på så här mycket sen jag var typ 20 och inte hade en aning om vad jag ville göra med mitt liv. Men nu kan den dyka upp nästintill dagligen. Från ingenstans, även mitt i total lycka, kommer den där ångestklumpen likt ett brev på posten.

Jag tror att det beror på att jag är ett nytt jag. För att jag för första gången i hela mitt liv står på egna ben. För att jag dagligen utvecklas till att bli JAG. Frågan är bara vem jag egentligen är? Vem vill jag vara?

Igår var jag och fikade med finaste @isabylund.
Ytterligare en del utav mitt nya jag btw. Hela det här med att 1. boka in träffar med folk jag inte känner (Isa känner jag dock numera, hihi), 2. träffa vänner, och 3. verkligen ha vänner. Älskar’t!
Men tillbaka till fikan. Världens mysigaste skall tilläggas. I över 2 timmar pratade vi konstant (det var inte en tyst sekund, haha). Där och då kom jag (/vi) fram till ett par saker jag nu tänkte ta upp.

Jag är så fruktansvärt stolt över den jag är påväg att bli, den jag numera är och all utveckling jag genomgått.
Och på Isas beordran ska jag också våga vara det. Det senaste året har jag klivit så långt utanför min comfortzone jag nästintill bara kan. Jag har pushat mig själv till att bli socialare, mer utåtriktad, säkrare i mig själv och bara allmänt härligare.

Jag är inte perfekt!
"Du tycker det är skitjobbigt att lägga upp inlägg om att du mår dåligt va? Inte för att det är läskigt (även om jag tycker det med, hehe) utan för att du hatar att vara negativ. Rätta mig om jag har fel" - Isa.
Hon har verkligen så rätt! Jag HATAR att vara negativ. Det är det bara min stackars älskade familj och närmsta vänner som får stå ut med. Inför alla andra vill jag vara positiv och sprida härlig energi. Och det gäller här på bloggen med. Det i kombination med att jag (i alla fall tidigare) hade mycket "på plats" (pojkvän, lägenhet, jobb, bra betyg osv osv) kanske har skapat en bild utav att jag är betydligt mer "perfekt" än jag är. Så jag har lovat att visa mer även när livet är dåligt.

Och med det sagt...

De senaste dagarna har jag mått dåligt.
Jag har inte på något sätt ljugit när jag sagt att jag har varit lycklig för det har jag emellanåt. Men just de senaste dagarna har mycket hänt som verkligen fått mig att må skit igen. Inte på samma nivå som precis när jag gjorde slut med mitt ex, men så pass att jag fått riktiga flashback-känslor därifrån. Bland annat
- har jag fått meddelanden jag inte varit beredd på som tagit väldigt hårt.
- har jag varit tvungen att såra människor (och känt mig som en värdelös människa).
- har min mage är kaos eftersom att jag har tröstätit en massa skit.
- har jag fått finnar och blemmor i hela ansiktet (min hy klarar inte det här växlande och kyliga klimatet), så varje gång jag ser mig själv i spegeln känner jag mig jätteful (löjligt men sant).
- har jag känt mig ensam (även fast jag VERKLIGEN inte varit det).


Note to self (and to you): Fler fikor med fantastiska personer! Varför? Jo, man får för det första dricka och/eller äta något riktigt gott. För det andra kan man komma till insikter man annars aldrig kommit fram till genom rätt och slätt dösnack. Och för det tredje får man en riktig energiboozt! Precis vad man behöver oavsett om livet är på topp eller om det faktiskt är lite sämre.

Gillar

Kommentarer

Linnealiebig
Linnealiebig,
Så mysigt och gott det ser ut 😍 kram
nouw.com/linnealiebig
Lillystromqvist
Lillystromqvist,
Vad jag känner igen mig i det du skriver, du är så bra på att sätta ord på dina känslor och det du går igenom! <3 Jag tar väldigt gärna en fika tillsammans med dig vännen, vi har pratat om det allt för länge utan att ta tag i det! <3 Hör gärna av dig om du har lust någon dag (eller efter jul om det passar bättre) <3 Puss fina kloka du!
nouw.com/lillystromqvist
Skriv kommentar...
IP: 82.99.3.229