Vaknar med panik och tryck över bröstet

Idag är en sån dag där det sista man gjorde innan man vaknade var att drömma något, något som man inte minns det minsta utav, men som gör att man vaknar med gråten i halsen och ett stort hål i bröstet. En sån dag som dessutom övergår från att man konstaterat att det bara beror på en dröm, till total existensiell ångest.
Vem är jag? Varför är jag? Vem vill jag vara? Hur ska jag vara? Hur vill jag att andra ska se mig?
Bra start på dagen? Not so much...

Jag kom fram till att oavsett vad är svaret 42 (ni som vet, ni vet) och att en morgonpromenad kommer att göra susen.
Jag har dock inte lyckats övertala min kropp det än, utan ligger kvar i sängen och samlar energi till att kasta täcket av mig. Med min tur är det säkert spöregn ute, och varför inte lite stormblåst?
Men jag behöver frisk luft för att lyckas vända den här morgonen och ta kontroll över mina tankar igen. Right?
(Håll med så kanske jag snart lyckas övertala mig själv om att det är en bra idé att lämna den varma sängen)

Nej, vet ni vad? Idag ska vara en bra dag - för det har jag bestämt!
Med tanke på att jag har tenta imorgon så kommer jag behöva tillbringa en stor del utav dagen tillsammans med min kära lagbok. Men därefter har jag äntligen en BodyJam-klass att hålla. Har ni inget för er och vill dansa lite ikväll klockan 19.00 i Täby Centrum så är det bara att hojta till!
Men först: en promenad och en riktig mysfrulle!
Let’s make this day great! <3
Kramar!!
Dagar när livets stora frågor är alltför närvarande kan vara skrämmande, men det ger också perspektiv.
Svar: Tack så mycket för din härliga kommentar, Matilda!
Kram