Unseen pics from SATS awards




I telefon med Mamma igår:
- Heeej Mamma! Hur är läget??
- Och hur sjuk är du då??
Det var då det slog mig att aj har ju faktiskt inte skrivit något om SATS Awards i Fredags än. Och nej, jag är inte sjuk. Förkyld ja. Men utöver lite småsläm handlar det helt och hållet om en väldigt sönder-sjungen röst, haha!

I Fredags var det alltså SATS Awards. Om jag ser fram emot Midsommardagen på Tofta och vecka 29 på Kallis under sommaren, så är det här festen jag ser fram emot på hösten. För tro det eller ej, men är det något träningsfolk kan så är det att festa (sjukt nog).
Vid 18-tiden mötte jag upp gänget från Täby Centrum (mitt "hem-center") och SATS Base Täby (där jag hade pass förut) på TGI Fridays i kungsan. Där började vi med ett glas bubbel innan vi sen tillsammans gick vidare till Berns.


Dom hade alltså abonnerat hela Berns, vilket vi cirka fyllde. Så fort man kom in bjöds det på både välkomst-bubbel och mat. Jag vill säga att det var så gott som det ser ut för det är verkligen en Matilda-rätt. Men nej, det var tyvärr inte det. Om ni frågar mig. Gurra satte i sig 4 tallrikar plus x antal brödskivor, så frågar ni honom var det riktigt gott, haha!


Under kvällen delas sen en massa priser ut (SATS awards - så duh!). Så kul för dom, men ärligt rätt så tråkigt för oss. För att vinna något måste man basically vara på ett center inne i stan. Så nej, det är inte riktigt det jag ser fram emot. Vad jag är där för




... är utan tvekan årets artister och att få dansa klackarna av mig ( <-- OM jag gjorde!). Förra året var det Danny och Benjamin Ingrosso. Rätt så svårtoppat, men det gjorde dom fasen. Molly, freaking, Sandén och Hov1! Alltså OMG vad bra dom var! Hur dom ska ta det nästa år vet jag då inte!
Och dansen? Ja, ni ska bara se mig och Gustav gå loss. Under förra året hade vi en riktig dans-show på The Public i Täby och nu blev det både en halv musikal och bugg inklusive lyft. Jag är verkligen inte bra på att bugga (har alltid fått leda på gympan, så har sjukt svårt för att någon annan ska bestämma), men utav någon anledning hamnar vi alltid där i slutändan, haha!
Efter 03 rullade jag in genom dörren till min lilla lägga. Helt utan röst, klackarna utbytta sedan länge och med världens leende på läpparna. Repeat på den nästa år?? Hell yes please!
Gillar
Kommentarer






