Skäms över att vara singel

Jag ska erkänna att jag medvetet har undvikit att svara på födelsedagsmeddelanden i stil med Grattis!! Hoppas du hade en fantastisk dag!!, för att helt ärligt gjorde jag ingenting igår. Jo, jag städade, jag pluggade och jag tränade. Jag köpte inte ens med mig hämtmat utan lagade min middag själv. Och allt gjorde jag helt ensam. Eftersom att jag firade så ordentligt på Fredagskvällen och inte rullade in i lägenheten förens vid halv 6-tiden och dessutom hade min familj som skulle komma upp och gratta idag, så kände jag inte att det gjorde mig något.

Men en del utav mig skäms nästan. Lite som att folk ska tro att jag är ensam, helt utan vänner och fruktansvärt tråkig som person som valde att sitta hemma själv. När jag var i ett förhållande var det aldrig något problem, för utifrån såg det ju bara ut som att man firade med den man älskade mest, men som singel är det en annan sak. Kan ni förstå vad jag menar?

Update: Verkar som att jag inte har lyckats välja rätt ordval då flera har missförstått poängen jag ville komma till. Jag hade en TOPPENDAG i att vara själv. Däremot känns det som att andra skulle se ned på mig och jag öppet säger att jag inte gjorde något alls och var helt ensam på självaste födelsedagen. MEN jag hade en riktigt, riktigt bra födelsedag (även om den inte firades på exakt rätt datum) - så var inte på något sätt ledsna för min del för det finns det inga skäl att vara, hihi!

Men det gjorde mig som sagt absolut ingenting att vara själv. På grund utav Pappas jobb har vi alltid varit vana med att dagar och högtider kan flyttas, det enda som spelar roll är att man är tillsammans. Och det var vi idag!
För att då inte tala om festen i Fredags. Det var egentligen inget uppstyrt alls. När folk frågade om planen var svaret rätt enkelt: föra hemma hos mig och sen ut och dansa. 2 dagar innan droppade nästan hälften utav alla inbjudna, och jag övervägde nästintill att ställa in. Men tack och lov gjorde jag inte det, för tänk vad jag hade missat. 8 personer på 24 kvadrat, ex antal flaskor vin och bubbel, lite musik och en massa kärlek = det perfekta receptet på en bra kväll!

Då jag knappt har varit ute något i Stockholm (jag vet... 2 år har jag bott här och jag har nog bara varit ute fyra gånger om man bortser från studentpubbar. Det är faktiskt så man skäms) lämnade jag över ansvaret till dom andra. Så första stället vi hamnade på var Caféet (tror jag det hette?). Dit kommer jag utan tvekan gå igen! Sjukt bra musik, goda shots (hehe) och riktigt härlig stämning helt enkelt. Efter ett par timmar ville dock dom andra dra vidare, så vi hamnade på Solidaritet. Där stannade vi sen, och dansade nästintill konstant, till halv 5. Hör ni? Halv 5! Tidigare har jag liksom fått kämpa för att hålla mig ute och igång till 03 (när Gotlands klubbar stänger). Så det om något är ju ett fantastiskt betyg. Bättre start på mitt 24 år här på jorden hade jag då inte kunnat tänka mig!