Prestationsångest from ....

Det är verkligen sjukt hur fort det kan vända. Efter dom här dagarna när jag levt high on life och med en känsla av att inget kan krossa mig slog det mig hårt. Gårdagen började med världens Fredags-feeling. Jag bestämde mig till och med för att tillbringa dagen i ett par nya klackar med öppen tå. Men vid 3-tiden började ångesten krypa sig på och vid 5 var den ett totalt faktum.. Jag ville bara krypa ur mitt egna skinn, lägga mig ned och gråta, och samtidigt bara sluta existera. Först förstod jag inte alls varför, men sen slog det mig. Prestationsångest.
Det är så svårt att förklara för någon som aldrig har haft det, exakt hur det känns. För jag förstår ju att det låter superpatetiskt. Jag tycker själv att jag är patetisk som inte har lärt mig hantera mina känslor efter snart 25år.

Jag är egentligen definitionen utav prestationsprinsessa. De senaste åren har jag dock lyckats inse att det inte är hållbart. Jag har fortfarande varit driven, engagerad och högpresterande inom de områdena jag lagt fokus på men på något sätt lyckats bortse från resten. Men igår kom allting över mig.
- Tidigare i veckan fick vi feedback från examinatorn och vips gick våran c-uppsats från mer eller mindre färdig till att nästan allt ska skrivas om.
- Det känns som att jag underpresterar på jobbet. Jag upplever inte alls att jag gör det intrycket jag vill göra och vet inte vad jag ska göra för att ändra på det. Innerst inne vet jag logiskt sett att jag såklart inte kan vara perfekt på något jag inte gjort förut, men ändå är jag inte bekväm med att det inte går bättre än det gör.
- Mina sociala medier går sämre. För många en sjukt löjlig punkt, för vem bryr sig ens? Well, I do. När man lägger ned så mycket tid så vill man att det ska gå bra. Och när det inte gör det så tappar man motivationen, vilket i sin tur går ut över inspirationen. Och plötsligt sitter man fast i en ond spiral.
- För första gången i mitt liv har jag drabbats av fomo och känt av den sociala pressen över vad man borde göra. Aldrig tidigare har jag haft några problem med att sitta i soffan och äta popcorn på en Fredag, tvärtom har jag älskat det. Men igår var paniken total över att jag inte satt på någon uteservering och och skålade in någon snygg insta-story med mina tjejkompisar. Note: Det är trots att jag gjorde det i Onsdag, vilket jag aldrig annars brukar göra.
- Min ekonomi står still. Egentligen är det rätt så otroligt att jag under mina student-år har kunnat både spara pengar och resa som jag gjort. Under de senaste månaderna är det så många som förlorat sina jobb och mer, så jag borde verkligen inte vara besviken över att min ekonomi "bara" står still och att jag inte går back. Men jag vill mer än så. Jag vill köpa min egna lägenhet. Jag vill uppdatera min garderob. Jag vill lyckas!
Jag vill lyckas! Det är nog just det. För tillfället står jag väldigt still. I väntan på att c-uppsatsen ska bli klar, på att betyg skall registreras, på att licensen skall handlägga, ja då finns det inte så mycket att göra. Samtidigt som jag har så mycket att göra (både skriva c-uppsats, ha praktik på heltid, hålla mina pass och så mycket mer) känns det inte som att något ens syns utåt eller resulterar i något. Jag vet liksom inte hur jag ska beskriva det.
Allt mynnar ut i en prestationsångest av värsta slaget.


Helt ärligt har jag ingen aning om hur jag ska hantera det. Jag har ingen magisk lösning. Jag måste på något sätt inse att jag som person inte är lika med mina prestationer. Frågan är bara hur. Lösningen igår var dock att kombinera en liten utmaning och social kontakt. trots min telefonskräck och blyghet bestämde jag mig för att dra iväg ett meddelande till @lindaviktoriaaa (som jag bara pratat med en enda gång tidigare) och fråga om hon inte ville prata lite. 1 timme och nästan 12 minuter senare mådde jag betydligt bättre. Tänk vad vissa människor kan få en att känna. Thank life for them!
Jag har insett att jag kanske inte någonsin kommer att komma ifrån dessa känslor till hundra procent. Däremot kan jag fortsätta att fylla livet med dom där personerna som får en att må bra och fokusera på ens andra sidor. Idag fortsätter jakten på dom!
Kram ❤