Känner mig totalt misslyckad. Kanske ska jag lägga ned?

Det här inlägget har verkligen tagit emot att skriva, av två anledningar.
Nummer 1 - jag är rädd att det ska skada det lilla rykte jag har.
Nummer 2 - jag är ju i grund och botten perfektionist, duktig flicka och allt däremellan. Att erkänna mig svag, dålig och underpresterande är något som går emot varenda liten cell i min kropp.

Men efter att ha pratat med ett par vänner har jag tagit mig modet till att göra det. Både för min skull och för alla andra prestations prinsar och prinsessor där ute.

Jag har alltid vetat att det skulle vara tufft att kliva in i mäklarbranschen. Framför allt mitt i Stockholm där konkurrensen är oerhört hög. Jag har själv predikat om att omsättningen på mäklare beror på att ”alla” har fel bild av vad det är man gör. Man säljer inte en lägenhet, får en lön på 100.000, dricker champagne och spelar golf på en vardag. Nej, man kämpar och sliter mer eller mindre dygnet runt. Jag har vetat det och gått in med den inställningen - jag kommer att få kämpa.

Men jag har (utan att skryta, bara konstatera) varit en sån som alltid klarat det jag velat. Kämpat dit, ja, men klarat det. Så när jag fick min reg. hade jag som mål att boka ett möte första dagen. Det hände inte. Och inte heller dag 2 eller 3. Första ordentliga motgången. Tillsammans med mina chefer har vi satt ett mål om att jag ska gå på 6 möten i veckan. Förra veckan, den 4 veckan, var den första som det hände. Att misslyckas veckorna innan det har varit motgång nummer 2. Snarare den stora motgången nummer 2, för det har varit en massa små däremellan.

Ända från start har det här känts så sjukt överväldigande. Inte till den grad att jag tvivlar på att jag valt rätt yrke, för jag ÄLSKAR det jag gör, utan mer på om jag någonsin kommer att klara det. Jag kanske inte var skapt till att palla trycket?

Update: Efter de senaste veckorna när jag nu har börjat landa kan jag berätta att HELL YES att jag kommer göra det!

Men varför skriver jag ens det här då? Jo, för överallt matas vi av solskenshistorier. Vi får höra om dom som lyckas från dag ett, som säljer objekt första veckan, som verkar vara födda till rollen. Även jag själv skriver och berättar om hur bra det känns och vad jag lyckats med, för det är vad jag vill dela med mig av. Både varumärkesbyggande (jag måste trots att sälja in mig själv och visa på att jag är bäst) och för min personliga del. Dagarna det går dåligt vill jag bara krypa upp i sängen och glömma att jag ens existerar. Hur många är det som berättar om just den delen? Svar: inte många alls.
Men jag lovar att vi finns här, och tillsammans kan vi ta oss igenom allt, oavsett vad det är!!
Behöver du pepp och kärlek (precis som jag gör), lämna en kommentar här under, berätta vad som tynger dig och så kan vi alla ta den här fighten som är motgångar tillsammans ❤️