Identitetskrisen är ett faktum

Jag ska fullt och öppenhjärtat erkänna att dom senaste veckorna har varit en riktig berg-o-dalbana emotionellt för mig. Ena stunden är jag lyckligare än lyckligast, för att i nästa inte vilja något annat än att lägga mig under täckte och gråta trots att jag inte har en aning om vad som är fel (om det ens är nåt).
Ena stunden har jag full koll på läget, i nästa känner jag mig liten och överväldigad av kaoset.
I ena stunden är jag bergsäker på mitt mål, i nästa är jag totalt vilsen.

Jag vet till tusen att jag vill bli mäklare, men så dyker den där lilla rösten upp som säger men vill du verkligen det? Var inte oroliga, för jag är säker på att det är vad jag vill göra, men kan ni förstå känslan? För jag vet att den dagen jag börjar så kommer jag att älska det, men jag kommer också behöva ge upp delar av mig själv på vägen. Kommer jag kunna ha kvar mitt instruktörsjobb? Kommer jag ha kvar träningen? Kommer jag att ha kvar bloggen? Kommer jag ha tid att resa? Kommer jag någonsin att kunna slappna av eller kommer jag vara så taggad att jag kör rakt in i kaklet?
⬆️ frågor som konstant ligger i bakhuvudet på mig.
Vem är jag och vad vill jag? Identitetskrisen är ett faktum och jag vet faktiskt inte hur jag ska tackla den...
Någon utav er som har något bra tips?