Funderar på att stanna på Nya Zeeland

Jag vill inte snacka skit om mitt och Richards förhållande. Vi hade nästan 6 helt otroliga år tillsammans och där och då kunde jag inte förstå att jag var så lyckligt lottad att ha hittat någon så fantastisk så tidigt i livet. Men inland vill jag vara skrika och svära över det. 6 år är oerhört lång tid, speciellt när man är så ung. Jag tror inte på att man kan ångra saker, för det var vad man ville där och då. Men fan att jag föll för honom där och då. Fan för att jag inte reste världen över, att jag inte bosatte mig i ett annat land, att jag inte var mer spontan, fri och galen.

En liten del utav mig ville inte lämna Auckland. En liten del ville verkligen att jag skulle stanna, säga upp resten utav livet och skapa något helt nytt där. Inte för att jag föll för staden, utan bara för känslan. Känslan av något nytt och spännande. Jag hyrde en lägenhet, jag hade hittat ett gym, en matbutik och en stammiskrog. Jag såg liksom framför mig hur det här kunde vara början på något nytt.

Men så insåg jag att det är försent. Eller försent är det såklart inte, jag är ju ”bara” 24. Men jag läser mitt sista år, jag har det klart med jobb, jag har en karriär att göra. Fan att jag inte gjorde det här när jag var 20. Fan att jag inte var spontan, fri och lite mera galen.

Men det var inget jag ville där och då, och hade jag fått göra om det, även utan Richard i bilden, hade jag troligtvis inte varit redo att lämna Gotland och tryggheten. Så jag får istället göra allt jag kan för att vara spontan, vild och galen men i livet jag faktiskt lever. Därför har jag nu bestämt att det utan tvekan kommer att bli en till utlandsresa i December innan jag åker hem till ön för att fira jul. Livet är till för att levas, so let’s!