Fast i Riga

Thank God för att vi lyckades ta oss hem idag! Aldrig någonsin känner man sig så utsatt som när man är utomlands, vilket märks så sjukt tydligt när någonting händer. Även om det något litet så drabbas man näst intill av panik...

För att undvika all stress idag hade vi förberett oss och planerat hur vi skulle ta oss till flygplatsen. Jag hade använt den lokala kollektivtrafikens hemsida och listat ut vilken buss vi skulle kliva på, var nån stans och sen var vi skulle kliva av, och eftersom att dom bara tar kontanter ombord (vilket vi inte hade några) så hade vi köpt biljetter i förväg.
Till en början gick allt bra. Vi lämnade hotellet tidigt, hittade rätt buss och klev av på vid hållplatsen vars namn jag inte ens kan försöka uttala. Tillsammans med oss klev, vad som såg ut att vara, en buisness man och en mer jobbmässigt uppklädd kvinna som både började gå inåt på en lite avsides väg.
Hållplatsen skulle ligga 6 minuters promenad från flygplatsen, så när vi såg en man dra en rullväska cirka 100 meter längre in på den här vägen tänkte vi att följ strömmen, dom vet vart vi ska. Men en efter en försvann både mannen och kvinnan in i andra hus och efter ett tag inser vi att mannen med rullväskan har riktiga skogs-gummistövlar på sig. Hur många reser i det?

Här börjar vi ana att något är skumt, så jag tar upp mobilen, gör ett par sökningar och inser i ren och skär panik att hemsidan har skickat oss till fel flygplats. Och med flygplats menas i det här fallet ett hobbyfält med en ygge-pygge liten landningsbana...

PANIK
Vi står alltså mitt ute i ingenstans (ni förstår verkligen inte hur öde det här stället var. Ett stort fällt och en väg, that’s it!), utan giltig bussbiljett, utan några kontanter och på helt fel sida av staden med bara så mycket tid innan planet går.
Vad gör man?
Vi började med att fråga busschaufför 1, 2 och 3 på de närmst kommande bussarna om vi kunde åka med och betala inne i stan. Nej var svaret på det.
Okej, taxi? Jag googlar och ringer i panik jag vet inte hur många olika bolag som helst och ska försöka förklara att jag står vid busshållplatsen med namnet jag omöjligt kan uttala. Jag har ingen aning om huuuur många gånger dom klickade mig för att jag inte kunde svara på adressen... (Busshållplats är enligt dom inte samma sak som upphämtningsadress)

Till slut får jag tag på en kvinna som till hälften förstår engelska och (förhoppningsvis) skulle det komma en taxi 25 minuter senare.
25 minuter väntan + 25 minuter till flygplatsen = total panik! Ska vi hinna??

Att vi hann hem firades med bästa maten på Arlanda - Teriniku za!

Thank God så kom taxin efter bara 14 minuter och dessutom var flyget en kvart sent.
Så frusen som jag vet inte vad, med adrenalinpåslag och aggressioner till tusen i kroppen (vem gör en reseplanerare som har med ett litet hobbyfält men inte den internationella flygplatsen??? Och vem klickar en i örat bara för att man själv inte förstår??) klev vi ombord på planet.
Tack för den här gången Riga! Det var mysigt, men nu stannar jag hemma ett tag