Det här med självdistans

Det här med självdistans hörni. När jag var yngre mådde jag helt ärligt riktigt dåligt i mig själv. Varenda lite sak jag gjorde som var ”fel” kunde ge mig ångest i månader. Jag ältade, ältade, ältade och gjorde inget annat än att klanka ned på mig själv. Samtidigt är jag både en väldigt humoristisk och klumpig person. Så i och med att jag blivit lite äldre och tryggare i mig själv har jag skapat en enorm självdistans och skrattar åt mig själv dagligen. Och hur härligt är inte det i jämförelse med en lättkränkt individ som inte kan skratta åt livet?

I förra veckan hade jag flera tillfällen där mitt yngre jag hade gått under jorden men som mitt jag idag istället skrattar åt. Sånna tillfällen där jag helt ärligt blir så trött på mig själv, men som hade tagit så enormt mycket negativ energi av mig om jag inte hade skrattat lite och bestämt mig för att ta livet med en klackspark.

Vad var det då jag gjorde? Jo:

1. Jag gick bokstavligt talat in i en stolpe.
Ni vet hur man skrattar åt illustrationen av ungen som går med näsan i mobilen, inte ser någonting runt omkring sig och plötsligt går rakt in i lyktstolpen. Well, det var jag.

2. Jag köpte hem en Detox-kur.
... men tror ni att jag kommer ihåg att ta den? Här lägger jag ned X antal kronor på tillskott som skall få min kropp att må bättre, men så står det bara uppe i skåpet för att jag för dålig för att få rutin och äta det två gånger om dagen, haha. Ja, man blir ju trött på sig själv.

3. Jag tillbringade en timme på tuben helt i onödan.
I onsdags skulle jag hem till min syster på söder. Tanken var att jag skulle åka från Gärdet, byta till grön linje vid Slussen och sen hoppa av vid henne. Det tar ca 20 minuter.
Jag hoppade då på på Gärdet. Glömde helt bort att jag var tvungen att byta linje (åker Röda linjen 99% av alla mina turer) vilket jag kom på samma stund som dörrarna stängdes vid Mariatorget. Hoppade av vid nästa stopp och hoppade på tuben tillbaka. Fick på något sätt för mig att gröna gick från Maria (vilket den inte gör) så jag hoppade av där,ä och fick sen hoppa på nästa igen. Hoppade av och bytte till grön linje, för att två stationer senare hör ”nästa T-centralen”. Jag hade alltså åkt åt fel håll. Byta till ny tub söder ut. Glömmer sen att hoppa av på hennes station (vilket jag inser samtidigt som dörrarna stängs), så jag fick åka en station till, hoppa av, hoppa på vändande tub och tillslut hoppa av vid rätt station. 1,5 timme tog det alltså... Ska man skratta eller gråta? Hahaha!

Med det i bagage är jag oerhört nyfiken på vad den här veckan kommer att föra med sig. Vad tror ni? Vad kommer det hända för spännande?

Gillar

Kommentarer

Instagram @matildaberlin

Instagram matildaberlinInstagram matildaberlinInstagram matildaberlinInstagram matildaberlinInstagram matildaberlinInstagram matildaberlinInstagram matildaberlin