Därför kör jag inte yoga

Jag är en prestationsprinsessa. Eller framför allt har jag varit det. Vi snackar verkligen definitionen - en riktig Duktig flicka. Högpresterande, bra betyg, driven, engagerad, tusen bollar i luften, glad, trevlig, alltid till lags. Jag har också varit riktigt nära väggen. Jag insåg det inte då, men i efterhand vet jag att jag inte var många millimeter ifrån. Där vill jag aldrig hamna igen. Men det är svårt. För jag är driven, jag vill göra allt jag får chansen att göra, jag vill vara duktig. Känner ni igen er?

Att dra i handbromsen är sjukt svårt, speciellt när jag vet att jag klarar saker. Jag kan faktiskt läsa en stor kurs vid sidan utav 100%-iga högskoleutbildning, för jag har gjort det förut. Jag kan ha ett extrajobb, eller två, för det har jag redan. Jag kan ta mig an ett stort projekt och boka in tretti-elva andra grejer, för jag har gjort det förut. Men någon stans har jag kommit till en insikt och ett beslut i att jag måste ta det lugnt för min egna skull. Svårt - men så viktigt!

Jag vet att jag aldrig kommer att kunna chilla helt, för det är inte sån jag är. Däremot får man ta dom små stunderna, dom små fighterna för sig självt. Ibland handlar det om att ta en promenad i skogen, ibland om att ta tid till att laga mat, att lägga bort mobilen eller som idag: boka in mig på BodyBalance istället för en köttig Combat-klass. Veckans utmaning var ju att avsätta tiden till att unna sig själv yoga-pass minst 3 gånger under dessa 7 dagar. Jag ska erkänna att hittills har jag inte gjort det. Inte förens nu. En helt magisk BodyBalance-klass. 60 minuter, där i salen och ingen annans stans. 60 minuter bara för mig.

Varför just BodyBalance? Jo, jag ska erkänna att jag klarar inte av "ren" yoga. Jag önskar verkligen att jag gjorde det, för hur härliga ser inte Yoga-tjejerna ut egentligen? Men att ligga brevid någon som andas högt, in genom näsan, ut genom munnen eller det värsta: Ujjayiandning. Det där väsande, höga, flåset. NEJ FY! Det kryper i hela kroppen på mig bara jag tänker på det.
I Balance däremot jobbar man med musiken på ett helt annat sätt. Allt sker fortfarande med aningen i fokus, men istället för att höra tanten brevid mig väsa får jag göra det själv i ett med rytmen och flödet. Och med rätt instruktör (som jag saknar dig Kim!) kan till och med jag, prestationsprinsessan med tusen bollar i luften, känna lugn och harmoni i hela kroppen. Precis vad som behövdes en Onsdag som denna!